Forum presenterar
Ordförande Anna Carlstedt

"Vi måste vässa oss!"
Nyhetsbrevets redaktör har intervjuat Forums nya ordförande – Anna Carlstedt. Det blir ett samtal om personliga val, om att ge och att få, om Forums roll och bidrag, och vilka nyckelfrågor hon ser för sektorn i framtiden.

Forum har efter 6 år fått en ny ordförande. Sedan några veckor har Anna Carlstedt från IOGT-NTO inträtt i rollen. Anna delar normalt sin tid mellan sin forskning på franska institutionen på Stockholms Universitet och sin roll som vice förbundsordförande inom IOGT-NTO.

Redan från början av vårt samtal är det tydligt att Anna har ett stort engagemang för idéburet arbete, och stor erfarenhet av att arbeta idéellt. Paraplyer och samordning tycker hon är spännande, vilket bland annat lett till att hon tidigare varit vice ordförande i LSU.

- Paraplyer ger möjlighet att hitta den minsta gemensamma nämnaren mellan organisationerna. När man försöker hitta de frågor som går över organisationsgränserna så ser man oftast att det är mer som är gemensamt än som skiljer oss åt, säger Anna. Det är intressant eftersom organisationer väljer olika utgångspunkter; några vill bara vara röst, andra vill utföra saker, medan ytterligare andra vill arbeta med att förändra politiken på olika sätt. Trots olikheterna så finns det en gemensam arena, och det finns en spänning där, som tilltalar mig!

När vi talar vidare frågar jag Anna var hennes intresse för de idéburna organisationerna kommer ifrån, var det började? Hon berättar att hon faktiskt har en väldigt konkret minnesbild av detta. När hon var 17 år läste hon boken Ondskan av Jan Guillou, där huvudpersonen Erik kommer från en familj präglad av missbruk och våld. Med dagens terminologi skulle vi kalla Eriks hemmiljö för en dysfunktionell familj. Anna säger att hon identifierade sig med Erik eftersom hennes egen familje-bakgrund också var dysfunktionell. Men det var ett specifikt avsnitt av boken som tog tag i henne.

- I boken skriver Jan Guillou att om man utsätts för jobbiga saker och överlever så kräver det mycket kraft. Den kraften fokuserar man ofta på att bli arg och det gör att man kan ta sig vidare. Men om kraften fortsätter att riktas på ilska så kan det efterhand leda till bitterhet. Guillou skriver då att man har ett val – man kan välja att använda all den där kraften till något konstruktivt istället. Det var det jag gjorde, jag valde! förklarar Anna.

Att gå från att känna sig svag och utsatt, till att upptäcka att man är stark och kan göra skillnad är stort. På den plats där Anna Carlstedt växte upp var det nykterhetsrörelsen som var en stor och tydlig organisation, så hon gick med där. Men hon är mycket tydlig med att det egentligen lika gärna kunde varit någon annan organisation just då. Det var detta att ta sin kraft och ge energin ett positivt utlopp som var det viktiga.

Själva engagemanget ledde till att Anna fick ett sammanhang där hon kunde göra skillnad. Men samtidigt upptäckte hon att engagemanget i sig ledde till att hon fick mer tillbaka än hon gav. Hon fick bekräftelse, hon fick vara i ett sammanhang som inte var dysfunktionellt. Engagemanget i nykterhetsrörelsen ledde senare vidare till både studentkåren och LSU. Men att ge och att få är hela tiden något som återkommer hos Anna.

- När jag ibland får frågan hur jag orkar med att vara engagerad på så många ställen, så ger jag alltid samma svar. Det som driver mig är att jag vill göra lite nytta. Men jag får alltid mer tillbaka än jag ger. Det är inget martyrskap att ägna sig åt ideellt arbete! ler Anna.

När vi pratar vidare glider samtalet in på Forum, och Annas nya roll som ordförande. Med allt det som kan fylla tiden för en doktor i fransk poesi, småbarnsmamma och vice ordförande i en stor ideell organisation, varför väljer hon att lägga tid på Forum för frivilligt socialt arbete?

- Det borde vara så självklart att vi behöver samarbeta! Och att lägga tiden på Forum känns mycket spännande! I Forum finns många små organisationer, och vi hörs allihop bättre om vi för diskussioner gemensamt. Det är helt enkelt bättre för organisationerna att göra saker ihop, där det går.

Anna anser att sektorn som helhet mår ganska bra, mängder med aktiviteter pågår överallt, och nya initiativ tas hela tiden. Samverkan mellan ideell sektor och andra aktörer är bra, men ställer krav. När frivillighet är på modet, som det är idag, så måste vi ifrån organisationerna bli bättre på att samordna oss. Staten vill ha sektorn på andra sidan bordet, men vilka är sektorn egentligen? Att samla sektorn, och vässa den är viktigt, anser Anna.

- Frivillighet är på modet nu. Genom Forums arbete har vi en överenskommelse där regeringen säger att ideella organisationer inte ska användas som potentiell besparing. Det är bra, markerar Anna. Men frågan är hur kommunerna ser på den saken, fortsätter hon. Utvecklingen av frivilligt arbete behöver ske på våra villkor, inte på kommunernas!

Hur sker då samverkan mellan olika organisationer egentligen? Med flera olika paraplyer är det inte alldeles enkel fråga. Anna säger att vi behöver ta fler steg för att beskriva oss som en sektor. Vilka ingår i den så kallade sektorn egentligen? Vad ska vi kalla oss, och vilka är kärnfrågorna? Vilka paraplyer ska vi ha och hur ska samordningen bli bättre? Hur höjer vi kompetensen inom organisationerna och ser till att man kan vara professionell även om man är ideell? Anna har många tankar och åsikter om hur utvecklingen ser ut. Där hittar hon frågor som hon vill driva som Forums ordförande.

Jag fortsätter med att fråga Anna om hur hon ser på Forums roll bland de andra paraplyerna. Vad är det som är, och ska vara, särskiljande i det vi gör? Svaret kommer snabbt och är mycket tydligt.

- Forums stadgar är tydliga där, och jag tycker att föreningens uppgifter ska lyftas fram oftare, säger Anna. Vi, dvs organisationerna, behöver Forum för att utveckla och lyfta fram kunskapen om frivilligt socialt arbete; vi behöver Forum för att utveckla metoderna genom en nära kontakt mellan forskning och lokal praktik; vi behöver Forum för att erbjuda gemensam utbildning och kunskapsstöd för vårt ledarskap; vi behöver Forum för att skapa de mötesplatser där vi kan byta erfarenheter; och vi behöver Forum för att föra debatter och skapa opinion om gemensamma frågor.

Anna avslutar med att säga att hon har skapat en egen bild för hur hon vill att Forum ska vara och uppfattas:

- Forum ska vara som en stor St Bernhardshund! Vi ska ha en stor tung tass på var axel på staten och andra offentliga aktörer vi samverkar med. När samarbetena går bra, och vi blir hörda och respekterade – då får de en stor puss. Men i andra situationer är vi inte rädda för att bitas, avslutar Anna

Intervjun genomförd av Heidi Sandberg, redaktör för Forums nyhetsbrev

Fotot på Anna Carlstedt är taget av Torkel Edenborg.