Generalsekreteraren har ordet

Vad är ideellt socialt arbete?
Jag vet inte om du, liksom jag, ibland känner att det är svårt att beskriva hur det ideella sociala arbetet i Sverige ser ut? Att ens själv få en bra översikt kan vara svårt, och när man dessutom ska förklara och göra det synligt för andra blir det än värre. Vad är det egentligen vi arbetar med? Vad driver människor att utföra det? Ord som välgörenhet, och vårt historiska arv skymmer dessutom ofta sikten.

Ny forskning=ny kunskap!
Självskrivet kan forskningen hjälpa oss en stor bit på vägen här. Handelshögskolan i Stockholm har på senaste tiden bidragit mycket genom de nya böcker och rapporter de levererat. Forskarnas material visar t.ex tydligt att vår sektor växer – mycket! Med en jämförelse mellan 1992 och 2002 visar Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson att sektorn i början av perioden stod för 4% av Sveriges BNP. 2002 var den siffran istället 5,9% dvs  en ökning med nästan 50%! Siffror från samma rapport visar också att antalet anställda inom sektorn 1992 var 100 000, 2002 var vi istället 145 000 anställda. Omsättningen för sektorn 1992 var 60 miljarder. 2002 är den uppe 140 miljarder. Naturligtvis är en del av förklaringen till de oerhört stora ökningarna att Svenska Kyrkan inte var en del av vår sektor 1992 men är det nu. Men även om man räknar in den skillnaden så är förändringarna mycket stora.

Forskningen levererar statistik och siffror till oss – viktiga fakta som berättar något om hur vår värld ser ut. Men för mig underlättar den inte alltid. Hur kan jag beskriva det ideella arbete som utförs inom den sociala delen av Sverige så att det blir så verkligt som möjligt?

Välgörenhet?!
Ibland pekar man på oss, och hänvisar till välgörenhet och ”fina verksamheter där folk vill känna sig goda”. För mig kan inget vara mer fel. Det arbete som utförs av ideella organistioner är vare sig särskilt ”fint” eller välgörenhetsbaserat. Jag kan försäkra att 1800-talets högre-ståndsdamer är långt från dagens verksamheter. Snarare är det så, vilket de flesta som arbetat med vår typ av frågor kan intyga, att den fina polityren av att man ”gör gott” mycket snabbt försvinner i den råa verkligheten. Det ideella sociala arbetet handlar oftast om att mycket konkret kavla upp ärmarna och ta i. Rent fysiskt.

Det personliga mötet och den mänskliga omsorgen är inte knuten till den kommunala sektorns service. Det kan ges och delas mellan människor där inga lönecheckar utbyts. Att statsmakten under lång tid ansett att när mötet och omsorgen leveras av någon annan än en betald kommunal företrädare så blir det hela välgörenhet, blir därmed mycket märklig.

Vad handlar ideellt arbete om?
I en nyutkommen bok ”Inte vem som helst”, skriven av Kent Andersson (verksamhetschef på Hassela Göteborg) finns ett fantastiskt avsnitt som ger en mycket tydlig bild av vad organisationernas arbete handlar om. Jag har bett Kent att få använda hans text som avslutning på denna månads GS har ordet, och är mycket glad över att du får möjlighet att läsa det här:

"Ett fundament i vår verksamhet är att vi aldrig stänger. Vi har alltid öppet. Ungdomarna som bor hos oss i våra olika boenden i Göteborg, som arbetstränar och praktiserar på vår bilverkstad och alla de som deltar i våra öppna program i bostadsområden och skolor, upphör inte att finnas till bara för att det är lördag, julafton eller högsommar. Därför har vi alltid öppet. Vi har mixat ihop det professionella sociala arbetets teoristyrda struktur med det frivilliga sociala arbetets engagemang och närvaro. När vi är som bäst fungerar vi därför som ett slags professionella amatörer. Vi står på en stadig grund av värderingar, kunskaper och erfarenheter samtidigt som vi ständigt ger oss ut på mer osäkra och gungflyiga marker.

En del av ungdomarna i våra verksamheter kan vara mycket påfrestande. Och då menar jag verkligen MYCKET påfrestande. De tjatar, testar, klagar, provocerar, gapar, skriker, slåss
Hur många gånger har jag blivit kallad gubbdjävel, plitdjävel, tokdjävel och en massa andra mycket värre saker? Hur många gånger har jag hotats med anmälningar till socialtjänsten och till polisen? Hur många gånger har jag blivit fysiskt och psykiskt hotad? Jag minns faktiskt inte. Jag lägger inte sådant på minnet. Vad det handlar om är att känna sig själv så pass bra att man vet vad man är för en sorts människa. Jag vet att jag likt andra förvisso har mindre vackra och ädla sidor i min personlighet. Men framför allt vet jag att jag inte kämpar, sliter, bråkar och stöttar de här tämligen svårälskade ungarna för att jag är en elak och sur gubbdjävel. Därför tar jag inte påhoppen personligt. Några av ungarna, i de skeden av våra liv då vi möts, har faktiskt ingen annan regelbundet återkommande vuxen peson i sin närhet som de kan rikta sina frustrationer mot.//... //De här ungarna håller redan på att öva för den livslånga ensamhet som ett liv som utslagen innebär.
När jag då och då talar med äldre hemlösa alkoholister i Göteborg är det just deras förfärliga ensamhet som slår mig. Vem som helst kan förstå att de bär på en mängd sorger, förluster och svek. Pappan som söp och som slog dem, syskonskaran som splittrades på olika fosterhem, morsan som dog ung, barnhemmen, ungdomsvårdskolorna, oförmågan att hålla ihop sin egen familj, sveken mot de egna barnen och slagen mot den egna kvinnan Brännvinet som tröst, som djävul, som älskarinna.
De vet att de har bränt sina egna liv och de vet att de har skadebränt andras livschanser. För att överleva psykiskt har de som är starka nog och därför överlever rent fysiskt, byggt tjocka murar mot såväl sina egna låga tankar om sig själva som mot alla former av relationsbyggande med andra människor. De har dömt sig själva till ensamhet, eftersom de den hårda vägen lärt sig att de bränner alla relationer. De ser ner på sig själva mycket mer än någon utomstående skulle kunna göra.
Det är mot sådana framtider som "mina" ungar omedvetet siktar.
Kent Andersson” 

Företagare=profitörer?
Jag vill med Kents text visa att de som är aktiva inom den ideella sektorn faktiskt inte förtjänar att buntas ihop under den nedvärderande rubriken välgörenhet. Det begreppet är för oss lika nedsättande som om man skulle byta ut ordet "företagare" mot "profitörer". Associationerna i följande mening blir ju lite olika beroende på vilken term man använder, eller hur?

"Svenska företagare utvecklar verksamheter som påverkar hela samhället."

"Svenska profitörer utvecklar verksamheter som påverkar hela samhället."

Alla som beskriver den ideella sektorn har ett val att göra. Vi hoppas att den som väljer att använda ordet välgörenhet tänker över hur många människor som reagerar negativt varje gång det sker. Jag tror inte att det är avsikten, i de flesta fall. Istället handlar det nog om att man inte tänkt efter. Men varje gång det händer ger det en - tycker jag - missvisande bild av det ideella sociala arbetet i Sverige.

Om du är en av dem som uppfattar våra verksamheter som tveksamma, av skäl som har med välgörenhet eller annat att göra, så hoppas jag att den här texten ger dig skäl att fundera lite mer. Samhället har utvecklats sedan förra århundradet. Det har organisationerna inom den ideella sektorn med.

Om du tror att Sveriges välfärd bara levereras av Sveriges offentliga aktörer, lider du av tunnelseende. Samhället är större än staten.

Göran Pettersson
Generalsekreterare

Du är välkommen att mejla till mig och du har synpunkter på texten.