Genralsekreteraren har ordet

Att förhala och förlama
Att tala och att göra är två olika saker. Det är lätt att säga vad man vill, men ibland märkligt svårt att aktivt börja arbeta mot det.
Sveriges regering har sedan 2001 ett mål med den politik de för gentemot folkrörelserna. Då bildades nämligen området Folkrörelsepolitik. Målet för folkrörelsepolitiken är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Ett starkt föreningsliv som ger människor möjligheter till inflytande och delaktighet utgör själva basen i ett demokratiskt samhälle, skriver regeringen.
Under åren som gått sedan 2001 har regeringen sagt att det finns en rad svårigheter som man behöver hantera inom området, och sedan hösten 2003 har det varit en tydlig målsättning att tillsätta en utredning inom folkrörelsepolitik. Målet med utredningen är, i generella ordalag:
• att göra en översyn av folkrörelsepolitiken, dvs ge regeringen en bättre överblick över vad som sker inom området och vilka företrädare för staten som agerar inom det, undersöka vilka villkor och förutsättningar föreningslivet har, och att hitta ett samlat synsätt och agerande från statens sida.
• Att kartlägga ideella föreningars rättsliga villkor
• Att undersöka det ideella arbetet
• Att inhämta kunskap om alternativa organisationsformer
Utredningen ska, enligt Justitiedepartementets personal, hantera alla generella frågor som berör föreningslivet, dvs hur statsbidragen fördelas, hur statistikförsörjningen sker, hur det forskas inom området, vilka rättsliga villkor föreningslivet har och hur statens relation till ideella organisationer bör se ut. Direktiven för utredningen är, enligt Justitiedepartementet, utarbetade men inte tagna av regeringen, vilket gör att det exakta uppdraget för utredningen fortfarande är något oklart.

Utreda eller inte utreda?
Nå, vad händer då med utredningen som diskuterades redan hösten 2003? Nja, det tar ju ett tag att planera en utredning. Åtminstone vissa. Men regeringskansliet har hela tiden hävdat att detta är ett prioriterat område. Så redan under hösten 2003 hörde jag av mig till regeringskansliet för att erbjuda vår kunskap kring vad utredningens direktiv borde handla om. Det var inte intressant sa man, utan regeringen skulle själv utarbeta dem. Under tidig vår 2004 förväntades de vara klara, men då fick vi istället höra att direktiven skulle vara klara till sommaren. Vid sommarens början kom beskedet att direktiven blivit uppskjutna till tidig höst 2004. Men de var fortfarande inte klara. Sedan kom signaler om att direktivet och utredningen skulle presenteras av den nytillträdde Folkrörelseministern i november. Men så blev det inte heller. Men den 14:e december, vid höstens tredje seminarium inom Folkrörelseforum, berättade Jens Orback slutligen att utredningen skulle starta vid årsskiftet 2004/2005. För det är ju ett prioriterat område.

Men det är nu vi kommer in på det svåra. Det vill säga att göra. För utredningen har ändå inte kommit igång. Den har nämligen blivit uppskjuten till sommaren 2005. Orsaken är, enligt Justitiedepartementet, statens budgetskäl. Jag undrar lite för mig själv över det där. Vad är statens budgetskäl egentligen? Är det själva utredningen som är så kostsam att den avsatta budgetposten försvann inom loppet av två veckor? Eller är det så att de förväntade resultaten av utredningen är så dyrbara att man väljer att senarelägga det hela – och därmed hamnar utredningens resultat på andra sidan valrörelsen 2006? Eller är det så att den svenska regeringen har likviditetsproblem, som de upptäckte mellan den 15:e till 31 december? Jag funderar också lite över detta med att ekonomi gör att man skjuter upp utredningen, men utlovar att den ändå ska starta till sommaren. Så vitt jag vet får man inga nya tillskott av pengar inom Regeringskansliet till sommaren. Den finansiella processen brukar se ut så att i april presenteras regeringens förslag på budget för nästa år. I september läggs budgetpropositionen fram som ger de exakta posterna i nästa års budget. Men det blir väl inga nya pengar mitt i ett budgetår? Men man kanske ska göra en omprioritering?

Att handla och att avstå
Jag är säkert överdrivet kritisk, men det handlar om att jag också är ordentligt besviken. Den här utredningen har vi väntat på länge inom den ideella sektorn. Hos oss finns ett stort behov av den, och stora förhoppningar om att den skulle kunna förändra de svåra förutsättningar som ofta råder för vårt arbete. Att vi då försätts i en situation när idéerna från 2001 inte kommer att ge något verkligt avtryck i relationen mellan stat och ideella organisationer förrän efter nästa val känns frustrerande. Jag vet ju hur stora problemen är för alla dem som arbetar ute i organisationerna, och hur nödvändigt det är för deras verksamhet att situationen förändras. Nu.

Det är som sagt alltid lättare att tala än att göra. Men det är viktigt att inse att när man avstår från att göra, så har även det konsekvenser. Stora konsekvenser. Ett utmärkt sätt att misshandla en fråga och ett område, är att säga att man ska förändra en situation och sedan gång på gång förhala att arbetet startar. En sådan inaktivitet kan förlama möjligheterna för 200 000 föreningar i Sverige, och därmed spela Svarte Petter med 32 miljoner medlemsskap!

Men till sommaren 2005 då ska utredningen om folkrörelserna starta. För det är ju ett prioriterat område.

Göran Pettersson
Generalsekreterare

Du är välkommen att mejla till mig och du har synpunkter på texten.