Generalsekreteraren har ordet
Att lyfta på locket 
Ibland kan man få vara med om något alldeles speciellt. Erfarenheter som man bär med sig ett tag, och som får en att lyfta blicken lite.
Jag kan ibland känna att mitt arbete är ett ständigt springande på möten, där vi pratar och lägger fram argument, och där små steg framåt lika gärna kan följas av stora kliv bakåt. Min upplevelse är att vi ofta har så mycket med oss in i mötena som gör det svårt att verkligen höra vad den andra säger och att delta i diskussionen. Det handlar om allt från situationen vid frukostbordet på morgonen, för stor arbetsbörda, personlig misstänksamhet eller skepsis, till diverse dolda agendor eller politiska hänsyn. Och då är det inte lätt att mötas.
Men som sagt, ibland får man förmånen att vara med om en annan typ av möte. Det jag tänker på är naturligtvis Socialstyrelsens konferens Fria viljor lyfter Sverige. I tisdags fick jag, och hoppas jag många andra, känna att vi som deltog i konferensen verkligen var med och tog flera steg framåt. Det var som att vi alla hade bestämt oss för att verkligen lyfta på locket som legat över frågan om folkrörelsepolitik och välfärdsfrågor. Och utan att tillåta att området blev partipolitik eller pajkastning. Det är inte så att vi alla är eniga om hur lösningarna ser ut, men vi lyfte diskussionen från anfall och försvar, till en ny typ av problembeskrivning och en möjlighet att lägga fram nya, oprövade och öppna lösningar.
En socialtjänstminister på visit Den enda som egentligen inte riktigt hängde med i det kreativa mötet var socialtjänstminister Morgan Johansson, och det berodde nog till stor del på att han inte hade möjlighet att delta i hela konferensen. Att komma till en konferens för att bara delta i en paneldebatt, och plötsligt upptäcka att en ny, nästan enig bild av problemområdet finns och att tankar och åsikter om vad som kan och bör göras får flöda fritt, måste vara stressande. Speciellt när den sektoriserade folkrörelsepolitiken gör att man inte har någon överblick över området inom regeringskansliet. Att under det trycket klara av att stå rak som minister och tydligt säga att finns det ingen folkrörelsepolitik så får vi väl bygga upp en, hedrar dig verkligen Morgan Johansson! Jag hoppas och tror att socialtjänstministern hade någon politiskt sakkunnig på plats som kan briefa honom i efterhand, och förhoppningsvis lugna honom med att ingen av oss som medverkade ville importera någon dammig amerikansk modell för välfärd, till Sverige.
Enighet om vad? Vad var det då vi var så eniga om? Som jag ser det, var det flera saker. Dagens situation, när det gäller folkrörelsepolitik, är mest präglad av politisk förvirring. Det behöver förändras men det är viktigt att undvika att de ideella organisationernas varande och funktion blir partipolitik. Med andra ord kan vi äntligen lämna 1800-talets arv av välgörenhet och nådegåvor bakom oss. Det fanns också en gemensam övertygelse i att det civila samhället är en ryggrad att bygga samhällets funktioner kring, och att vi i Sverige behöver tänka radikalt nytt i hur samverkan mellan organisationer och staten fungerar. Över hela det politiska fältet enades panelen om att en stark generell välfärd är viktig för Sverige och samtidigt att landet behöver ett självständigt och starkt föreningsliv som tar på sig de välfärdsuppgifter som medlemmarna vill. Föreningslivet och staten samverkar redan, men metoderna för detta måste utvecklas och förbättras – vi behöver gemensamma Spelregler.
Avslutningsvis vill jag tacka er alla som var med och gjorde den här konferensen till mötet där vi lyfte av locket, mötes, talade samman, och gemensamt lyfte blicken! Vi kommer inte alltid att vara överens om metoder, och arbetsformer, och säkert kommer värderingar av olika saker också att skilja oss åt ibland. Men om vi kan mötas och diskutera så förbehållslöst som vi gjorde igår, så kan vi verkligen hitta nya förhållningssätt och idéer.
Efter det här har jag gott hopp om framtiden.
Göran Pettersson Generalsekreterare
Du är välkommen att mejla till mig om du har synpunkter på texten.
|