60 miljoner människor befinner sig just nu på flykt och när flyktingar i höstas sökte sig hit för skydd var civilsamhället den aktör som agerade snabbast för att stötta dessa människor. Detta arbete pågår i högsta grad fortfarande, men vi måste också vara beredda på att även i framtiden kunna växla upp vårt stöd och visa att vi är ett land där människor som flyr krig och katastrof kan få skydd. Civilsamhället kommer även fortsättningsvis ha en avgörande roll på detta område, inte minst genom att trycka på politiken för att stå upp för en solidarisk flyktingpolitik. Där har flera av Forums medlemsorganisationer redan tagit ett stort ansvar. Bland annat genom att påpeka att dagens asylpolitik med tillfälliga uppehållstillstånd och starkt begränsad möjlighet till familjeåterförening drabbar otroligt många människor. Tillfälliga uppehållstillstånd försvårar dessutom integrationen i Sverige.
När vi nu dyker ner i vårbudgeten kan vi dock se hur regeringen har en tydlig bild av det civila samhällets betydelse att möta de samhällsutmaningar vi står inför, inte minst integrationen. Flera satsningar lyfts fram redan i vårändringsbudgeten. Man vill exempelvis satsa 97 miljoner till folkbildningen och studieförbundet för att arbeta med integrationsinsatser för både asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd och bor kvar på anläggningsboenden. 15 miljoner till ideella organisationer att driva projekt mot rasism och våldsbejakande rasism. Och 130 miljoner till integrationsåtgärder, bland annat genom medel till länsstyrelserna. För dessa pengar vill man även att kommuner tillsammans med idéburna organisationer ska kunna erbjuda ”meningsfulla insatser för asylsökande” (s.71). Regeringen vill också satsa 60 miljoner till arbetsintegrerade sociala företag, vilket återges i själva vårbudgeten för de kommande två åren.
Ambitionerna för dessa insatser är i många fall bra. Men det finns fortfarande stora problem med att regeringen inte ser civilsamhällets förmåga att självständigt agera, bortom öronmärkta projektpengar. Detta är inget nytt, det är mer av samma utpyttsningspolitik som regeringar genom decennier har ägnat sig åt. Pengar öronmärkta för projekt som var och ett ofta gör bra saker, men som en dag tar slut. Satsningarna kommer också ofta utan att någon som helst dialog med sektorn har förts.
Och ännu en gång kan vi se hur regeringen vill placera civilsamhällets finansiering i redan invanda strukturer i stället för att tänka i nya banor. Som stödet till Folkbildningsrådet och kvinnojourerna. Ökade medel som såklart är bra, men i kvinnojourernas fall pengar som inte når fram till de som mest behöver dem. I stället fastnar de i Socialstyrelsens byråkratiska ansökningsförfarande, vilket gör att enskilda kvinnojourer väljer att inte söka pengarna. Något Forum har påpekat förut.
Denna risk ser vi även i de 130 miljonerna som satsas för integrationsinsatser. Vi vill se modiga lokalpolitiker som kan förespråka nya samverkansmetoder mellan den idéburna sektorn och kommunerna. Det idéburna offentliga partnerskapet har på flera platser i landet redan nu visat sig vara framgångsrikt, inte minst för denna typen av frågor. Det är därför dags att politiken tar chansen att markera på vilket sätt man vill samverka med vår sektor.
Ett modernt politiskt initiativ, ett verkligt nytt kapitel, som Alice Bah Kuhnke och Ylva Johansson uttryckte det i en debattartikel om vårändringsbudgeten i Expressen härom dagen, skulle helt enkelt inte fokusera på enskilda projekt eller omoderna finansieringsstrukturer som den grundläggande lösningen för att stärka civilsamhällets organisationer.
Läs mer