Kvinnojourerna är inte vilka tjänsteföretag som helst
17 maj | 2019
Den verksamhet som landets kvinnojourer har lagt dryga 40 år på att bygga upp håller på att förvandlas till tjänster på en marknad. Risken är stor att kvinnojourernas särart suddas ut, skriver Forum tillsammans med Unizon och ROKS.

Här hittar du debattartikeln

I februari 2019 gick sex kommuner i södra och västra Stockholmsområdet ut med en gemensam upphandling om skyddat boende för våldsutsatta kvinnor och deras anhöriga, trots det beslut som Sveriges Kommuner och Landstings kongress, fattat hösten 2015, om att rekommendera kommunerna att undanta kvinnojoursverksamhet från upphandling. Beslutet kan vara inledningen på en våg av upphandlingar av skyddat boende, vilket skulle kommersialisera kvinnojoursverksamheten en gång för alla i Sverige. Vi menar att detta riskerar att sudda ut särarten hos landets kvinnojourer.

Landets idéburna kvinnojourer, ca 230 st, drivs med stor andel ideellt engagemang och med ett socialt patos som bottnar i 1970-talets feministiska rörelse. Kvinnojoursrörelsen är fortfarande just en rörelse, inte tjänsteproducerande företag. Däremot driver jourerna praktisk stödverksamhet riktad främst till kvinnor och deras barn, inklusive skyddat boende på många platser.

  • Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och den lagstiftning vi har i Sverige idag kommer från en självständig kvinnorörelse och den politiska rösten tystnar när jourrörelsen behandlas som näringsverksamhet i upphandlingar, vilket vi inte är säger Olga Persson, generalsekreterare för Unizon.
  • När samhälle och politik inte talar om mäns våld mot kvinnor utan döljer det bakom tal om ”våld i nära relation” är steget kort till att se kvinnojourerna som vilka tjänsteföretag som helst. Vi vet vad som står på spel och våra jourer har vägrat att delta i upphandlingen, säger Jenny Westerstrand, ordförande för ROKS.
  • Vi har reagerat på de summor som de sex Stockholmskommunerna har aviserat i sitt upphandlingsunderlag. De är avsevärt högre än vad kommuner brukar besluta om i bidrag till samma typ av verksamhet. För oss är det en signal om att kommunerna ser bidrag som en mindre viktig finansieringsform och att upphandling är på allvar. Det tycker vi är anmärkningsvärt, säger Ludvig Sandberg, sakkunnig på Forum.

Vi tre organisationer vill istället uppmana kommunerna att följa SKLs kongressbeslut och verka för att utveckla idéburna offentliga partnerskapsrelationer som möjliggör konkret samverkan om alla fyra grunduppdrag som kvinnojourerna arbetar med; skydd, stöd, påverkan och prevention, samtidigt som vi bygger en tillitsfull samverkansrelation där lärande och utveckling är i fokus. Precis som SKL skriver i kongressbeslutet vill vi arbeta med landets kommuner för att möta ”det ökande behovet att tillsammans med medborgare och civilsamhällets organisationer hantera komplexa samhällsutmaningar”.