Möjligheter och risker med Social Impact Bonds – Marcus Sjölin reder ut frågetecken kring den nya finansieringsformen

4 april 2017
I Sverige lanserades tidigare i år en ny form av projektfinanisering, Social Impact Bonds (SIB), i Norrköpings kommun. Samtidigt som denna finansieringsmodell möjliggör nya välfärdsprojekt, kan den ge upphov till oönskade effekter såsom utkonkurrering av mindre idéburna aktörer. Marcus Sjölin har skrivit en fördjupande text om möjligheterna, riskerna och förutsättningarna för SIB. Här följer en sammanfattning av texten.

I Sverige lanserades tidigare i år en ny form av projektfinansiering, Social Impact Bonds (SIB), i Norrköpings kommun. SIB är en modell för att attrahera privat kapital för investering i samhällsprojekt, så kallade sociala investeringar. Syftet är att skapa resurser för ett välfärdssystem under press.

Tanken med SIB är att en uppdragsgivare, ofta en stat eller kommun, använder privat kapital för att finansiera ett projekt. Om projektet lyckas och uppnår vissa på förhand fastställda mål betalar uppdragsgivaren (staten) tillbaka kapitalkostnaden samt en ränta på det insatta kapitalet. Misslyckas projektet sker ingen återbetalning.

I teorin innebär detta att staten kan genomföra ett projekt som annars inte varit möjligt och samtidigt dela på risken, och privata aktörer får avkastning på sin investering. Riktigt så enkelt är det dock inte i praktiken där det finns möjligheter såväl som risker med denna typ av finansieringsform.

De möjligheter som SIB medför är enligt Sjölin att modellen ger:

  • ökad tillgång på kapital för välfärdsprojekt.

  • ökad fokus på resultat, uppföljning och utvärdering av projekt. Detta ska göra projekten mer rationella och effektiva.

  • ökad mångfald och innovation. Idén är att nya typer av investeringar kan göra samhällsprojekt mer innovativa.

Samtidigt skriver Sjölin att det finns en risk att:

  • systemet utnyttjas om riktlinjer och mål är oklart definierade, och investerare därmed kan tjäna pengar på luckor i systemet.

  • människor som varit del av välfärdsprojekten lämnas utan stöd när privata aktörer faller bort och projekt misslyckas. Detta när staten inte är garant.

  • den egentliga visionen och drivkraften hamnar i skymundan till förmån för en mer affärsinriktad inställning när fokus på uppföljning och mätning ökar. En tävling om att söka medel från investerare riskerar att drabba mindre civilsamhällesorganisationer med knappa resurser.

För att undgå dessa risker och för att alla parter ska kunna tjäna på modellen krävs noggrann analys och eftertanke. För att förstå denna finansieringsform på grunden behövs mer undersökning och utvärdering av existerande projekt. Här är dock några förutsättningar som redan nu kan identifieras enligt Marcus Sjölin:

  • Uppföljning är nyckeln – men det är komplicerat. En grundförutsättning för SIB är att definiera när en ut- och återbetalning ska ske – alltså om projektet är lyckat eller ej. Eftersom det handlar om komplexa projekt med många påverkande faktorer är det dock en svår fråga att besvara. Sammantaget krävs mycket kunskap inom statistik, nyckeltal och administration.

  • Engagemang och beprövade metoder underifrån bör vara basen för en SIB, för att säkerställa ett genuint engagemang och att kunskap inom sakområdet bibehålls.

  • Investerare som förstår området väl, är flexibla och inte flyr när osäkerhet uppstår. Skiften i politiken och oförutsedda förändringar inom projektet måste kunna hanteras.
  • Modellen bör inte ses som den stora lösningen på bristen på resurser inom välfärden. Troligen lämpar sig SIB bäst till stora, långa projekt där det finns beprövade metoder, där den naturliga variationen reduceras och man genom dess storlek inte behöver styra på individnivå.

Läs Marcus Sjölins text i sin helhet här. Eventuella ställningstaganden i texten står författaren för.

Forums kommentar: Många av de frågor och perspektiv som Marcus Sjölins text beskriver har Forum också diskuterat under några år. Om det offentliga låter SIB växa sig alltför stort för att de vill minska sina risker genom att bara betala för framgång, finns risken att det tränger undan andra finansieringsformer. Det kan få den negativa konsekvensen att det blir de ”lågt hängande frukterna”, det vill säga de relativt enkla utmaningarna, som angrips. Men om SIB är en av många vägar att finansiera det som organisationerna vill göra så behöver farorna inte nödvändigtvis vara överhängande.

 

Läs mer:

Norrköpings kommun om lanseringen av SIB

Debattartikel från aktörerna som introducerat SIB i Norrköping