Den 29/3 hölls ett möte med föreningar och kommunala företrädare för att diskutera om det behövs en ny sorts beredskap för år 2020 då vi har en mycket stor grupp äldre, som både kan göra mycket men också kommer att behöva mycket stöd.
Man hade samlats i Kyrkbacksgården, Västerås Domkyrkoförsamling, för att pröva sina idéer kring välfärden i framtiden.
Ansåg man att de rapporter som olika nationalekonomer och utredningar lämnat, där bilden av den statliga och kommunala ekonomin tecknas i ganska mörka färger, var sann? Var det dags att ringa i varningsklockan och vad betyder i så fall det för de roller som kommunen, föreningarna och inte minst, medborgarna vant sig vid?
Trots en stark ovilja att egentligen acceptera bilden var de flesta tvungna att medge att det ser ganska bistert ut, om man ser till de behov som kan förutses och de resurser som finns att tillgå.
Men det var svårare att formulera vad det betydde för rollerna. Det var tydligt att de flesta såg problemen men ingen hade några strategiska förslag till lösningar, idéer om hur behoven egentligen kunde mötas.
Västerås stad hade heller ingen genomarbetad strategi för dessa frågor.
Kanske var det en tidsbild, där vi står inför nya situationer med våra invanda föreställningar om hur saker är. Men det fanns en insikt om att – med ett ganska tydligt bildspråk- även om vi alla kan se degens ingredienser så har vi inte receptet klart för oss.
Detta var det första av ett antal liknande möten som Forum arrangerar tillsammans med lokala föreningar och kommunen. Nästa möte hålls den 7/5 i Malmö. Vi får väl se om förslagen till lösningar gör sig synligare då.