I coronakrisen är ingenting längre sig likt. Mycket i vårt samhälle har satts på paus, ställts in och ställs om, och det får långtgående konsekvenser som vi ännu bara kan ana vidden av. Samtidigt tar krisen också fram det bästa ur samhället, med innovativa samverkansformer, solidaritet och gemenskap och en fantastisk vilja att bidra. Men vi ser nu också oroande exempel på glidningar i samhällskontraktet. Runt om i Sverige organiserar offentliga aktörer frivilliga i egen regi och i Region Stockholm öppnar man upp för gåvofinansierad vård.
Att extraordinära situationer kräver extraordinära insatser är inte konstigt i sig, och det engagemang som människor i samhällets alla sektorer uppvisar är otroligt. Med detta sagt är det viktigt att krisen inte blir ett fönster för skadliga förskjutningar i ansvarsrelationen mellan stat, civilsamhälle och näringsliv. Ideellt engagemang, organisering av frivilliga och gåvofinansiering har traditionellt sett kännetecknat civilsamhällets organisationer och det finns starka argument för att låta det fortsätta vara så. Civilsamhället består av demokratiskt uppbyggda organisationer som styrs av sina medlemmar själva och inte av myndigheter och politiker. De miljontals svenskar som genom delaktigheten i sin lokala gemenskap i församlingen, lokalavdelningen, föreningen eller gruppen är även del av något större – ett gemensamt intresse och samhällsvision.
Den idéburna organiseringen av volontärer skiljer sig markant åt från företags eller kommuners användande av volontärer. Civilsamhället är gärna med och stödjer samhället i kris, vilket vi också sett goda exempel på i samarbetet mellan exempelvis frivilliga försvarsorganisationer och MSB, men det måste ske på rätt villkor. I en tid där demokratin inskränks och kringskärs i hela världen är det inte tillfälle för det offentliga att kringgå civilsamhället och starta egna volontärverksamheter utan tvärtom ge utökat stöd till civilsamhället för att kunna organisera frivilliga.
Särskilt oroade blir vi när region Stockholm nu satsar på en frivillig gåvofond för de som vill hjälpa vården i coronakrisen. Både vårdpersonal och fack har uttalat sig kritiskt och Irene Svenonius (M), ordförande i regionstyrelsen i Stockholm, menar att regionen normalt inte tar emot pengar till skattefinansierad verksamhet, men att undantag gjorts under coronakrisen. Hon förklarar att fonden är för den som vill bidra under krisen, men som inte kan finna något annat sätt än att skänka pengar.
Forum tror på en gemensamt finansierad välfärdsstat. Alltför långtgående undantag från den modell av generell välfärd som betalas av skatt och som har starkt folkligt stöd i Sverige får inte ske i spåren av coronakrisen. Forum ser detta som djupt problematiskt ur två perspektiv:
1) Risk för förskjutning av ansvar
När vi börjar finansiera vitala samhällsfunktioner på andra sätt än skatt riskerar vi på sikt att öppna för en förskjutning av ansvaret. Dessutom uppstår helt onödig konkurrens om insamlingsmedel mellan civilsamhället och det offentliga när även offentliga aktörer samlar in privata gåvor.
2) Försvagning av demokratin
I en tid där demokratin inskränks och kringskärs i hela världen är det inte läge att försvaga utan istället stärka det civila samhällets organisationer. Vi har ett system med demokratiskt uppbyggda ideella organisationer som styrs av medlemmar i Sverige. Inte av politiker eller myndigheter. De miljontals svenskar som genom delaktigheten och det frivilliga engagemanget i sin lokala gemenskap i, föreningen, församlingen, lokalavdelningen eller gruppen är del av något större. Detta engagemang behöver stärkas, inte försvagas.