Stadsmissionernas fattigdomsrapport - det är dags för politiken att vakna!
Göran Pettersson, Forums generalsekreterare.
23 okt | 2018
Sveriges Stadsmissioners fattigdomsrapport visar en ökande ekonomisk utsatthet. Göteborgs Stadsmission rapporterar också om en ny utsatt grupp - "working poor" som allt oftare hänvisas till civilsamhällets organisationer för att få sina grundläggande rättigheter. Forums generalsekreterare hävdar att det är dags för politiken av vakna upp och göra något åt situationen.

I samband med internationella fattigdomsdagen rapporterar Göteborgs Stadsmission att de idag möter en ny relativt stor´grupp - "working poor". Det är enligt organisationen en gupp människor som hör till ett brett spektrum av befolkningen, som inte har andra problem än ekonomisk utsatthet. Den här gruppen har vita jobb men som tjänar så dåligt att de måste ha hjälp för att överleva och kommer till Göteborgs stadsmission för att få mat, vinterkläder etc. Behoven är större och framför allt mer akuta, och ofta hänvisas dessa personer av socialtjänsten. 

Göteborgs stadsmission anser att det är ett tydligt bevis på att ´de sociala skyddsnäten börjar krackelera. Förr kunde dessa människor räkna med att samhällets skyddsnät kunde tillgodose stöd för familjer med många barn, långtidssjukskrivna, pensionärer och unga med svag förankring på arbetsmarknaden. Civilsamhället får helt enkelt ta över ansvaret för medmänniskors basbehov. Det är inte värdigt! Läs mer här.

Samma sak syns i Stadsmissionernas gemensamma fattigdomsrapport. I den visar professor Magnus Karlsson att 58 procent av Sveriges stadsmissioners insatser går till människor som lever i långvarig ekonomisk utsatthet. Det finns många fattigdomsdefinitioner i landet - SCB säger att 1 procent av befolkningen lever allvarlig materiell fattigdom, och 18% lever i risk för fattigdom eller social utestängning. Det är enligt Stadsmissionerna 1,8 miljoner människor. Siffror från Socialstyrelsen visar att ungefär en tredjedel av dem som får försörjningsstöd får det under lång tid - ibland över ett decennium. Läs mer här

Sveriges Stadsmissioner kräver därför att:

  • Regeringen säkerställer att nivåerna i socialförsäkrings- och pensionssystemen garanterar att ingen lever under existensminimum, inklusive de medborgare som inte syns i statistiken.   
  • Regeringen säkerställer att ansvariga myndigheter samordnar sina insatser i syfte att enskilda människor inte ska ”falla emellan” de olika välfärdssystemen.
  • Regeringen tillsätter en utredning med syfte att ta fram en nationell fattigdomsstrategi, som garanterar de sociala och ekonomiska rättigheterna för medborgarna. Läs mer här.

FORUM KOMMENTERAR

Stadsmissionerna lyfter i sin fattigdomsrapport fram en allt större ekonomisk utsatthet, säger Göran Pettersson, generalsekreterare för Forum. I Sverige har vi byggt upp ett samhälle där vi gemensamt skulle ta ansvar för att människor får rimliga förutsättningar att leva. Vi kallar det för välfärdssamhället. 

Under ett antal decennier nu har det blivit allt tydligare, och vi har fått fler och fler exempel på att de offentliga stödsystemen inte klarar uppdraget och ofta skickar medmänniskor direkt till civilsamhällets organisationer. Tanken är då att organisationerna ska ge det stöd som människor har rätt att få. Det är fullständigt fel! säger Göran med hetta. Vi har alla skapat ett system där folk har inte bara demokratiska rättigheter, utan också sociala och ekonomiska. Att upprätthålla det är inte bara viktigt för varje individ, utan det är också helt centralt för hela vårt samhällsbygge. 

Det civila samhällets organisationer är viktiga för att bygga upp ett samhälle vi vill ha, och vi möter ofta människor i andra sammanhang och i stor utsatthet. Vi bidrar gärna på olika sätt - inte minst genom att hitta andra lösningar på sociala utmaningar som kan fungera bättre och nå fler. Men det är inte rimligt att vi ska ta ansvar för akut nöd och grundläggande behov som människor har. Det är dags för politiken att vakna och ta ansvar för den offentliga välfärden, avslutar Göran.